Ödmjukhet (träningspass 9)
Ödmjukhet kännetecknar inte alla elitidrottsmän som vi ser snurra förbi på TV-sporten. Tungviktsmästarmöte i boxning brukar vara av den värre sorten. På presskonferensen inför kampen talar man självgod om hur bra man är, och psykning av motståndaren tillhör spelet. Egot blåses upp vid segerintervjuer hos människor som saknar självdistans och respekt för sina medtävlare. Sen finns det lysande undantag, till exempel skidlegendaren Thomas Wassberg som var beredd att såga sönder guldmedaljen och dela den med Juha Mieto som han slagit med en hundradels sekund.
Om vi nämner namn som Donald Trump eller Vladimir Putin, så är det klart att det inte var ödmjukheten som tog dem till makten. Men för Jesus var det just ödmjukheten som var kännetecknet, så här skriver Paulus:
Om ni har fått ut någonting alls av att leva med Kristus, om hans kärlek över huvud taget har gjort någon skillnad i era liv, om gemenskapen med Anden betyder det minsta för er, om ni har hjärta i kroppen, om ni bryr er – gör mig då en tjänst: Håll sams med varandra, älska varandra och var vänner i djupet av era hjärtan. Vässa inte armbågarna, och smöra er inte heller upp till toppen. Stig frivilligt åt sidan och hjälp andra att komma fram. Sikta inte på egna fördelar. Glöm er själva så pass att ni kan hjälpa varandra.
Se på er själva som Kristus Jesus såg på sig. Han hade samma ställning som Gud, men att vara Guds like var inget han till varje pris klamrade sig fast vid. Tvärtom. När tiden var inne avsade han sig gudomlighetens privilegier och fick samma ställning som en slav. Han blev som vi – en människa! Och när han hade blivit människa förblev han människa. Det är en ofattbar ödmjukhet. Han krävde inga särskilda förmåner. Nej, han levde i osjälvisk lydnad och dog i osjälvisk lydnad – dog genom korsfästelse, den värsta tänkbara döden.
Tack vare hans lydnad upphöjde och hedrade Gud honom högt över allt och alla som någonsin funnits, för att allt skapat i himlen och på jorden – även de sedan länge döda och begravna – ska böja knä och tillbe Jesus Kristus och kalla honom alltings Mästare, till Gud Faderns stora ära. Fil 2:1-11
Jantelagen är något som sätter oss på plats och hindrar oss från en god livsstil. Andras domar och ord som ”du ska inte tro att du är något” är väsensskild från den egenvalda ödmjukheten. I ödmjukhet vet jag att jag är värdefull, begåvad och älskad – men jag vet också att alla människor är det. En ödmjuk livsstil visar sig i att tjäna andra människor och umgås med alla. Jesus ger oss ett klart föredöme här när han tar på sig lägsta slavsysslan:
Jesus visste att Fadern hade gett honom full kontroll över allting, att han kom från Gud och var på väg tillbaka till Gud. Så han reste sig från bordet, tog av sig manteln och knöt ett förkläde om midjan. Sedan hällde ha vatten i ett fat och satte i gång att tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med förklädet.
Men när han kom till Simon Petrus, protesterade han:
– Mästare, ska du tvätta mina fötter?
– Du förstår inte än vad jag gör, men du kommer att göra det.
– Aldrig att du får tvätta mina fötter – aldrig!
– Om jag inte tvättar dig kan du inte ha del i det jag gör.
– Tvätta mig i så fall, Mästare, och inte bara fötterna, utan händerna och huvudet och allt!
– Om man redan har badat på morgonen behöver man bara tvätta fötterna nu, så är man ren från topp till tå. Det handlar, som ni förstår, om att leva heligt, inte om hygien. Nu är ni rena . . . men inte alla. (Han visste vem som skulle förråda honom. Det var därför han sa att inte alla var rena.)
När han hade tvättat deras fötter tog han på sig manteln igen och slog sig ner vid bordet.
– Förstår ni vad jag gjorde? Ni kallar mig ”Mästare och ”husbonde”. Och det stämmer. Det är jag. Så om jag, herren och Mästaren, tvättade era fötter, då måste ni alla tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel att följa. Ni ska göra som jag. Detta är självklarheter. Tjänaren är inte överordnad sin herre: den anställde ger inte arbetsgivare order. Om ni begriper vad jag säger, lev då som jag lär – ett välsignat liv. Joh 13:3-17
Fundera över:
Har du erfarenhet av att ha mött ödmjuka människor?
Hur tänker du att en sund ödmjukhet ser ut?
Vad kan det innebära att tvätta varandras fötter idag?